Skaldflatan, del 6

Nu var det länge sedan jag publicerade något ur min samling av poetiska alster. Jag fann nyss en gammal goding som betytt mycket för mitt eget välmående och som jag genom att offentliggöra här hoppas ska göra detsamma för andra.


Kom närmre
Nej det är inte förnuftet som talar
Det är känslan som strider sin rätt

Kom lite längre bort
Nej det är inte känslan som talar
Det är förnuftet som vunnit sin dust

© Caroline Degerfeldt 2008.05.15


Copenhagen Pride 2010

Pride Square i Köpenhamn var litet, med betoning på litet. Men hellre det än ingen Pride Square alls. Eftersom det inte fanns så mycket att titta på och delta i så underhöll vi oss med att plocka gratisprylar och informationslappar vilket resulterade i en salig röra i min tygpåse. Jag blev informerad om att samkönade par i Danmark från och med i år (2010) har möjligheten att adoptera barn, vilket gladde mig till den grad att det var läge att fira. Det gjorde vi. 150 danska för 5 öl/cider senare var vi glada i hågen och på scenen bjöds det på dansshow. Vi testade inte Köpenhamns gayklubbliv men jag har en folder i min väska med utförlig guide till storstadens gayvänliga ställen och de ska min själ utforskas i sinom tid. Nu är jag åter i Svea rike efter två fina dagar med den bästa och just som jag skriver pågår förmodligen Prideparaden genom Köpenhamns gator. Synd att missa det men ingen fara på taket, jag lever fortfarande på Sthlm Prideparaden och tänker ta mig an Malmö ikväll. Kaerlighed.


Mitt fina sällskap fann ett användningsområde för ett av mina regnbågssnören.




Ingen Pride utan lite show. Ingen aning om vem den sjungande karln var men han hade valt sina dansare med omsorg kan jag lova.




och efter följande motto fortsätter jag mina dagar.


Köpenhamn baby

Imorgon tar jag båten över vattenpölen, även kallat Öresund, för att besöka en älskad vän och tillsammans ska vi kolla in vad Copenhagen Pride har att erbjuda. Sthlm Pride har satt ribban väldigt högt men jag går in i detta med öppet sinne. Jag och dansk grammatik går inte hand i hand ännu så jag kommer förmodligen inte närvara på några föreläsningar/debatter, men känna av härlig stämning kan man göra oavsett språkbarriärer. På återskrivande mina kära läsare. Be proud.


Dagens ögongodis



Karaktären Kate Arden i dramaserien the L-word.
JaDå! som mina små Malmödonnor skulle ha uttryckt det.


Begreppet "samkönat förhållande" fick en helt ny innebörd

Jag funderar på att göra en Regina Lund. Nej inte göra Regina Lund, även fast tanken har slagit mig då hon är något av en mycket attraktiv kvinna. Vad jag egentligen syftar till är att hon för sju år sedan gifte sig - med sig själv. Hennes förklaring ska tydligen ha varit att hon inte älskar någon annan så mycket som hon älskar sig själv och jag kan inte annat än betrakta det som beundransvärt. Många av oss har ju hört uttrycket att man för att kunna älska någon annan måste älska sig själv. Jag vet att jag har ett älskvärt förhållande med mig själv, givetvis med sina turbulenta toppar och djupa dalgångar men med en stark vilja att respektera min egen person. Jag vet även att jag tack vare detta har älskat andra men att jag just nu upplever ett starkt behov av att återknyta med mig själv. En slags återförening efter en inre emotionell oreda orsakat av bristande självtillit som uppkommit av anledningar jag inte tänker dela med mig av här. Men vilket sätt vore då inte bättre än att lova mig själv, mitt intellekt och mina känslor, evig trohet tills mina levnadsdagar är över. Någon pampig ceremoni kommer inte äga rum då jag framför mina löften stillsamt för mig själv. Bröllopsgåvor välkomnas dock med glädje.


Sthlm Pride 2010 : "Jag hatar dig!"

Ja läs citatet i rubriken igen och föreställ dig att du får just de orden kastade i ansiktet efter att vänligt men bestämt förklarat för en främmande person att du inte är intresserad. Jodå. En helt vanlig kväll på Stora tjejfesten Sthlm Pride? Jag stimulerade därefter mitt chockade sinne med att spana in den snygga bartendern, hon tycktes inte hata mig i alla fall trots att jag spillde ut lite öl på bardisken.

Något mer hat erfarade jag inte under Pride-veckan, jag minns snarare något mycket kärleksfullt. När jag befann mig i Prideparaden så blickade jag ut i folkhavet vid vägkanterna för att vid ett tillfälle möta blicken av en kvinna som bar en t-shirt med texten: "Stolt mamma". Jag log brett mot henne vände mig mot henne och placerade tydligt en hand över mitt hjärta som för att visa min uppskattning för hennes stöd till sitt barn. Hon gjorde samma sak och med handen över sitt hjärta log även hon från öra till öra.

Strax därefter sms:ade jag min mamma med texten: "Nu går din dotter stolt och glad i Prideparaden" och fick snabbt till svar: "Jag är också stolt över att du är den du är." Så jag var inte bara stolt och glad, jag var älskad och den främmande personens hat kändes mycket avlägset.


Sthlm Pride 2010 : Isabelle Söder

Isabelle Söder var en av de som ställde ut sina verk i Pride House. Jag tänker bara nämna hur enbart en anblick på hennes alster fick mig att frusta högt och ljudligt till den grad att de människor runt omkring mig i salen förmodligen undrade var min personliga assistent befann sig. Jag bjuder här på mina personliga favoriter.



Jag vet att du inte gillar lakrits





Mona och Fredrik



 



Maslow







Konsten att tänka rationellt






Hårda paket



Sthlm Pride 2010 : I do do feel that I do do will miss you much

Gåshud har varit ett förekommande fenomen under årets Pridefestival men mest effekt gav faktiskt Emilia. Eller kanske inte Emilia själv men däremot det enorma publikhav vars unisona stämmor inledde låten Big Big World under 90-talskvällen innan hon själv ens hann ta ton. Att då stå framme vid kravallstaketet och på nära håll studera den lycka som fullkomligt strålade från den lilla späda artisten som inte synts i rampljuset på ett tag men så klart och tydligt var väl ihågkommen, det var vackert. Samtidigt som min stämma mindes varje liten textrad och tonföljd av låten likväl som resten av Pride Park så reagerade även mina kroppsliga funktioner med att rysa av välbehag.



bild från www.stockholmpride.org


Övriga låtar som för mig representerar årets Pridefestival är inte någon av de som jag betraktat nedanför scenen. Nej nu snackar vi Lill-Babs - Letkis Jenka och Sigge Furst - Bullfest som har spelats intensivt i bergsprängaren. Den sistnämnda låten blev efter ett missförstånd av Trynet omdöpt till Pullfest och visst är det trallvänligt må jag lova. Lovely och härligt internt.


Sthlm Pride 2010 : Lisa Ekdahl dök iallafall upp

Jag minns inte just nu om det var Ängeln i rummet eller Vem tänder stjärnorna vars första toner plötsligt började ljuda från den tomma mörka scenens högtalare, men jag minns så väl känslan inom mig. Jag tittade på min fina vän M med ögon stora som tennisbollar, M som likt mig även hon hyser en hög grad av beundran (läs: besatthet) av Eva vackra Dahlgren och i magen knöt sig ett hopp likt en sjömansknut av inre organ. Skulle hon som en överraskning till oss alla beträda scenen? Det gjorde hon. Dock gestaltad av en dragqueen. Jag kunde inte dölja min besvikelse men kanske var det lika bra att hon inte dök upp där några få meter ifrån mig då jag garanterat kräkts av ren lycka. Att visa sin fullständiga uppskattning på ett sådant sätt kan ju tyvärr misstolkas.


Kärleksveckan aka Sthlm Pride 2010

Min Sthlm Pride-oskuld rök i år för er som inte visste det. Jo jo så är det, jag har aldrig varit en Pridedeltagare förut och jag måste säga att jag medverkat med råge. Jag har hjälpt till med försäljning i en väns grymma butik Bad Reputation, deltagit i debatter och föreläsningar i Pride House- dock ej så många som jag till en början bestämt mig för då jag fann andra sysselsättningar i Pride Park, besökt härliga klubbar med fina vänner, svängt mina dansanta ben och slitit ut mina stämband framför diverse musikuppträdanden, betraktat hela Prideparaden för att därefter själv ansluta och stolt paradera genom hufvudstaden, provat mina läppar mot någon annans och fyllts av värme inför alla vackra kvinnor vars blickar jag mött och med vilka jag utbytt fina ord med. Jag har i allra högsta grad njutit av den fantastiska stämning som infunnit sig och upplevt en enorm lycka över den mångfald av människor jag har fått äran att träffa och veckan som jag aldrig ville skulle ta slut har nu löpt ut.

För att undvika ett pinsamt långt inlägg här där jag berättar om allt och inget tänkte jag dela upp mina bravader i flera små yttranden, så håll till godo.



 


RSS 2.0