A little pigeons bekännelser

Häromveckan när jag befann mig på stan i full färd att värva månadsgivare till min hjälporganisation inledde jag en öppningsfras mot en äldre man som kom emot mig med raska steg. Han uppmärksammade snabbt att jag jobbade för Läkare utan gränser och uttryckte sitt gillande. Han bad dock om ursäkt för att hans tid var knapp och riktade sina steg ut mot gatan. Han såg besvärad ut över att inte ha tid till att stanna men jag ursäktade honom vänligen och vinkade hejdå. Just om jag ska vända mig om hör jag honom ropa. Jag vänder åter min blick mot hans håll och ser hur han har stannat mitt i gatan med ett stort leende över sina läppar.

- Men du, jag har iallafall en get i Gambia som heter Bengt!
- Det är ju helt fantastiskt!
ropar jag tillbaka med ärlig inlevelse.

Jo jag vet, jag är en tönt. Men jag är iallfall en tönt vars tro på mänsklig godhet fick en härlig boost.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Hej! Jag har ingen get i Gambia men jag har en dotter i Helsingborg som jag älskar.

2010-12-06 @ 13:19:17
Postat av: Caroline

...och jag har en mamma i Örebro som jag älskar över allt annat.

2010-12-06 @ 22:57:02
URL: http://thegiraffe.blogg.se/
Postat av: B

Detta inlägg gjorde min dag :)

2010-12-15 @ 14:25:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0