Where you been?

Klockan är way past my bedtime då jag nyligen klivit innanför dörren till mitt ljuva hem. Innan jag förmår mig att vila huvudet på kudden måste jag stilla mina ögonglober som arbetat frenetiskt genom ett par 3D-glasögon i över två timmars iakttagande av James Camerons Avatar. Filmen var fantastisk och mitt sällskap i form av en mycket kär vän likaså. Medan jag försöker återfå ett normalt synfält så vill jag upplysa er om att jag nu fått publicera lite nya prylar på sajten Where you been. Ni finner min prosa under "blandat" och en recension går att nå bakom fliken "recensioner". Det går även nu att läsa en av de dikter som tidigare inte gick att öppna upp på sidan, så ta gärna en titt på den också.

Utan dig fallerar jag

Det är mycket tack vare min mamma jag är den personen jag är idag, att jag lever det liv jag vill leva och att jag står upp för vem jag är och vem jag ger mig hän att älska. Jag delger er läsare detta med anledning av en händelse jag ska redogöra för er. Min mamma var nämligen på en föreläsning häromveckan och hamnade i en diskussionsgrupp där en annan kvinnlig deltagare började prata om hur lesbiska kvinnor var "äckliga". Konversationen fortsatte som följer och jag vill informera om att min mamma i vardagligt tal inte använder det vokabulär hon gjorde här, men ibland kräver situationen annat av oss:
 
- Kvinnor ska knulla med män och ingenting annat! började kvinnan och vad jag vet följde även andra mindre väl valda ord.
- Jasså, min dotter är lesbisk och `knullar´ inte med män och hon har det riktigt bra ändå, sa mamma avslappnat.
- Men det är ju INTE NORMALT!! kvinnan var nu märkbart upprörd över den respons hon fick. Mamma fortsatte därför i samma lugna ton.
- Vem är det egentligen som bestämmer vad som är normalt? Då kan vi ju diskutera hur`normalt´ det isåfall är att du låter din man ta dig i arslet om kvällarna?

1-0 till mamma och kvinnan lämnade platsen. 

Tips från coachen

Under en lång tidsperiod störde jag mig på hur främmande människor antog att jag var heterosexuell om jag inte direkt bevisade motsatsen. Nu har jag intagit en annan approach än irritation. Alltmer börjar jag nämligen tycka att det känns fantastiskt att istället våga prata öppet om någon kvinna jag träffat eller träffar utan att först behöva köra den klassiska komma-ut-frasen ”Jag är faktiskt homosexuell”. Likväl som att en heterotjej börjar prata om en man börjar jag som flata prata om en kvinna. Tidigare om ett gäng började snacka killar och ville höra vad jag tyckte om Marcus Schenkenbergs fasta magmuskler höll jag bara tyst. Ibland vitnade mina knogar av ren frustration och jag kände mig osynliggjord. Nu rycker jag på axlarna, erkänner att de säkert är bra härliga för den som gillar det, men att det för min del inte är mycket som går upp mot en midja likt Kate Winslets.

Jag säger dock INTE att kritik bör sluta riktas mot heteronormativa antaganden. Det tar tid, kraft och omåttligt stöd från omgivningen att komma till det stadie av trygghet som jag befinner mig i, om man ens gör det. Så vidga referenserna nästa gång ni diskuterar snygghetsfaktor. Vidga referenserna till att omfatta både män och kvinnor så att den nya tystlåtna bekantskapen lägger märke till ett godkännande av mångfald.


"Kärlek är bra för mig" (Löfgren-Mårtensson, 2005:154)

Jag har nyss läst klart en fantastisk bok skriven av Lotta Löfgren-Mårtensson med titeln "Får jag lov" Om sexualitet och kärlek i den nya generationen unga med utvecklingsstörning. Boken som avhandling utgår från dansobservationer av ungdomar med utvecklingsstörning och mellan bokpärmarna får man även följa ungdomarna, personal samt anhöriga i deras yttranden gällande möjligheterna till självbestämmande när det handlar om kärlek och sexualitet. Vilka möjligheter upplever ungdomarna att de har till ett normaliserat privatliv? Innan jag tog del av den här boken trodde jag att jag såg, men först efter att nått den sista textradens punkt har jag öppnat upp mina ögon.




Frågor och svar

En vanlig följdfråga då jag berättar att jag läser en sexologikurs på högskolenivå är “Jag har hört att ni får kolla porrfilmer, är det sant?” "Ja, på sätt och vis", blir då mitt svar. En föreläsning under terminens gång tillägnas 3 timmars "porrsurfande" på skolans datorer med syfte att få en överblick av vad som finns tillgängligt i bild och filmatiserad form ute på den världsvida webben, detta för att vi som professionella yrkespersoner ska förberedas inför tillfällen då en klient, vuxen som barn, tagit del av och/eller påverkats av materialen. So now you know.


Thinking sex

Sexologikursen har startat och jag slukar kurslitteratur som om att jag aldrig sett en bok förut. Tyvärr har jag under 3.5 år på Socialhögskolans socionomutbildning inte gjort det, inte böcker med den väsentliga fokus som finns innanför dessa bokpärmar. Människans sexualitet och hur den, beroende på rådande normer, lagar och personliga referenser inverkar på dennes leverne, positivt som negativt. Imorgon stundar en föreläsning som berör sexuella identiteter och just som jag läser en av kursen anvisad artikel stöter jag på ett citat värt att publicera här. “the belly´s hunger gives no clues as to the complexities of cuisine.” Att hävda hunger efter mat avslöjar inte vilken av alla maträtter man är sugen på. Samma sak bör väl då gälla sexualitet och målet för begäret, inte sant? Sant.

*citat hämtat ur:

Rubin, Gayle (årtal?) Thinking Sex: Notes for a radical theory of the politics of sexuality. i: Parker, R. & Aggleton, P. (ed.) Culture, Society and Sexuality.

Where you been?

Jag ska inte uppehålla er alltför länge men ville bara berätta att jag (Caroline Degerfeldt) idag publicerats på denna sajt. Välkomna er själva in bland dikter, noveller och annat skriftligt skapande och ha en fortsatt härlig afton.


RSS 2.0