Somewhere over the rainbow

Det händer, once upon a bluemoon att jag impulsshoppar. När dessa stunder inträffar införskaffar jag mig alltid något som för stunden känns så rätt för att i efterhand ifrågasätta min mentala hälsa. Jag tyckte exempelvis att det var en strålande idé att ha med mig regnbågsfärgade skosnören till Sthlm Pride.


"Freekin fabulous!" tjöt jag av glädje...




...men efter praktisk tillämpning blev jag dock ytterst tveksam...





...och fann ett annat användningsområde...













...samt en ursäkt att flexa mina fantom-muskler.


Inför Sthlm Pride 2010

Den mentalt extatiska nedräkningen inför Sthlm Pride 2010 inledde jag för länge sedan, men den officiella uppladdningen tycker jag med rätta kan starta nu. Det är fortfarande lite oklart när jag dyker upp i Hufvudstaden men jag håller alla mina tummar, tår och övriga böjbara lemmar att avfärd sker redan på måndag (26/7).

Sthlm Pride som pågår mellan 26 juli - 1 aug innebär isåfall för mig en hel vecka fylld av politiska likväl som icke-politiska debatter, föreläsningar, konstutställningar samt filmvisningar med ett och samma grundmotiv, HBT. Det officiella temat för årets festival är Makt och jag tycker att det ska bli mycket intressant att se hur arrangörerna belyser detta omfattande ämne, jag vill nämligen även se och höra skildringar av de positiva aspekterna av maktutövande samt maktstrukturer som alltför ofta glöms bort i diskussioner avseende heteronormen och dylikt.

Jag klassificerar alla de evenemang jag nu presenterat som fantastiska festligheter men givetvis när kvällarna faller på kommer ett annat slag av härliga lustifikationer uppstå i och med alla fester som anordnas. Icke att förglömma alla musikuppträdanden heller. Jag känner på mig att hela veckan kommer att andas glädje och samhörighet som slutligen brister ut i klingande skratt och lustfylld eufori i lördagens Prideparad.

Live the life you love and love the life you live, säger jag och hoppas att vi ses i Pridevimlet, om inte får ni ha det fantastiskt bra på era håll. Jag vet i alla fall att jag kommer att ha det fab!


Lars Winnerbäck - Citadellet Landskrona 10 juli 2010

Så infann jag mig åter framför en scen vilken Lars Winnerbäck skulle beträda. Senast var år 2008 och visst har jag saknat hans skäggiga uppsyn. Trots att jag stundtals glömmer bort att jag faktiskt upplever honom live den här kvällen då han är så skickligt nära de toner som strömmar från skivinspelningarna, exempelvis med Järnvägsspår, så rycks jag tillbaka till den fantastiska verkligheten när han byter tonart på väl utvalda ställen i olika låtar. Att exempelvis med ett dovt tonläge uppmana någon till att ta sina minnen och försvinna ur hans liv från Hjärter dams sista sång så framträder det allvar i en sådan önskan som jag anser med rätta ska betonas.

Två eller tre låtar in i spelningen befinner han sig ensam på scenen, om ensamhet även inkluderar hans gitarr, för att sedan sällskapas av sitt band som med musikalisk kraft avslöjas bakom en fallande ridå till tonerna av Kedjebrev. Jag förstår konceptet men därefter tappar jag fokus då jag inte finner någon organisering i den följd av låtar han valt. Upplägget spretar, jag förlorar innerligheten och mår dåligt över det. Men så hör jag de inledande tonerna till Kom änglar och allt är förlåtet, jag förlåter mig själv för min tvivel och mannen bakom gitarren är åter min inspirationskälla. Som jag väntat på just den sången. Som jag väntade då, år 2008, under ett molntäckt himlavalv på Sofiero utan resultat. Men nu, år 2010 vid Citadellet i Landskrona får jag äntligen uppleva den, den vackraste stunden i livet...

Konserten fortgår och likväl som för två år sedan så förmår han låtar jag inte har mycket till övers för på skivorna till att finna en plats i mitt bröst. Ingen soldat som dock alltid berört blir mäktig då han efter de inledande tonerna låter oss vänta i en tystnad som lägger sig med tryckande förväntan i den kvarvarande värmen för att kort därefter sällskapas av en resolut manskör. När det är dags för slutnumren råder ett inferno av sinnesstämningar inombords, just så som det alltid gör när jag lyssnar till honom. Du hade tid och Elegi är några av extranumren. Mer tänker jag inte skriva än så. Ni som inte vet vilka låtarna är råder jag till att söka upp dem och ägna er tid till att lyssna. Förutsatt att ni är av den typ av människor som fokuserar till poetiska texter som träffar rakt i hjärtat, maggropen och måhända även själen, så är de låtarna för just er.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
är den sista låten han bjuder oss på den här kvällen och jag får ingen ordning på mina inre känslor som river och sliter mig mellan trogen beundran för hans förmåga att hänföra mig tillbaka till alla känslor jag känt och höjden av besvikelse inför det faktum att han inte bjuder upp Melissa Horn på scenen för att framföra Som jag hade dig förut. Varför Miss Li år 2008 med Om du lämnar mig nu, men inte Melissa Horn i år?




Men tack Lars, mig kan du räkna med i publikhavet i fortsättningen också. Och tack Melissa Horn för en fantastisk förbandsprestation. Du fångade min fullständiga uppmärksamhet redan vid ditt första skivsläpp och nu förstår jag om möjligt ännu mer hur skicklig du är. Jag KAN skilja på om jag vill lyssna på dig och dina vackra alster.

 


Uppdatering på föräldrafronten

 




ICA OJ! belyser mångfalden av familjer genom att nyttja ordet eller, till skillnad från Coop Konsum. Perfektionism hade varit mamma och/eller pappa men jag misstänker att vissa redan tycker att jag är alltför mycket av en ordpolis. Jag ser framsteg i den vardagliga skriften vilket jag firar genom att placera mina brunbrända axlar i gröngräset med papper och penna, för nu mina vänner och vapendagare flödar kreativiteten och det av många olika orsaker.


RSS 2.0