Apropå monarkin

Jag ämnar inte ändra min linje här på bloggen som följer frågor rörande HBT men önskar för ett inlägg göra utrymme för en rojalistisk monolog. Ingen har väl missat bröllopet. Oundvikligt skulle många hävda. “Så offentligt det bara går” som ärkebiskopen med humoristisk underton betonade under gårdagens vigsel.

Vad folk alltmer tycks göra mitt i all uppståndelse kring kronprinsessan Victorias bröllop är att beklaga sig över hur mycket monarkin kostar skattebetalarna och flertalet önskningar om att avskaffa kungahuset framkommer titt som tätt i statusuppdateringar på facebook. Bröllopet i sig kan omöjligen ha orsakat minus i den svenska kassan med tanke på alla intäkter som inkommit i och med det stora mediauppbåd som pågått under så lång tid innan den stora dagen. Plus minus noll skulle jag nog våga påstå. Men nu vidare till ett bredare perspektiv. Bortsett från själva bröllopskostnaderna, med allmän fokus på vårt nuvarande statsskick anser jag att

ekonomiska skäl inte kan tala mot monarkin. Att istället upprätta en republik skulle kosta minst lika mycket, om inte mer. Valkostnader i ett presidentval överstiger de kostnader som idag förekommer vid riksdagsval och en president ska även han/hon underhållas kungligt (märk ordvalet) och representationskontot blir följaktligen detsamma.

Odemokratiskt må man tycka det vara att statschefen föds till sin roll och därmed inte är valbar. Men demokratin ges sekundärt utrymme enligt min mening, då det är möjligt att avsätta kungen genom två riksdagsbeslut med ett val emellan. Vi har möjligheten. Vidare representerar kungen ingen klass, politisk inriktning eller etnicitet, han representerar Sverige, ett argument som, enligt min mening, talar emot tankar om att monarkin är ojämlik och jag själv ser fördelar med en symbol utan makt.

Nu har jag fått säga mitt och jag är medveten om att många inte sympatiserar med mig, men då tackar vi för yttrandefrihetslagen. Slutligen vill jag gratulerar vår vackra kronprinsessa Victoria och prins Daniel och önskar paret all den lycka som syns i de blickar de utbyter. Kärlek är vad det är vilket värmer mitt medmänskliga inre.


8 min 43 sek av genialiskt artisteri




Anledningen till att jag hyllar Lady Gagas senaste video är att den enligt min tolkning representerar de förväntningar avseende könsroller som åligger män, i det här fallet män som är homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner (men enligt min mening även heterosexuella).

Att männen framställs som soldater i videon representerar, enligt min mening, den bild samhället har av mannen som aggressiv och maskulin. En närapå soldatmässig marsch att följa utan att sticka ut från de könsroller som åligger dem, förväntade könsroller som begravs i och med scenen med kistan.

Gaga som är iklädd dräkter med religiös anknytning med tillhörande symboler från exempelvis katolicismen ämnar representera de religiösa påtryckningar som HBT-personer möter eller kan komma att mötas av, att de exempelvis kommer att hamna i helvetet med anledning av hur de lever sina liv. Därigenom får Gagas roll tillsammans med de homosexuella, bisexuella och transmännen i videon representera den emotionella konflikt som sker då de accepterar sin egen identitet trots att deras religion hävdar att de lever i synd.

Sängscenerna anser jag även ger prov på hur sexualiteten kommer till sin rätt i sovrummets mörker, bort från samhällets ljus och tyckande. Maskulinitet och feminism i en och samma person, en sexuell varelse utan förväntade roller.

Lady Gaga är helt enkelt genialisk.


Oreos

Nu sänker jag kanske, enligt vissa, nivån av seriositet på bloggen och ställer er en fråga, inte som socionom, inte som sexolog, utan som medmänsklig sexuell varelse. Är det bara jag eller skapar reklamen för kakorna Oreos andra associationer hos er också?




"Vrid. Slicka. Doppa."

Sexologi: check!

”Ditt skriftliga arbete är godkänt och du behöver inte komplettera detta. Ditt slutliga kursbevis kommer om några veckor. Några korta reflektioner om ditt arbete: Du har skrivit ett arbete med god stil och struktur. Det är lätt att läsa och följa genom arbetet. Du har väl formulerade frågeställningar och dina källor är av god kvalitet. En ”risk” du tagit är att formera en fokuspunkt runt exemplet Esben Esther Pirelli Benestad – individer lever sina liv i en process och blir aldrig ”färdiga” – tror jag. De representerar heller aldrig annat än just sig själva. Dock ger det en bekräftelse till hens funktion som en möjlighet till lärande och insikter hos en normativ majoritet."


Med de orden är jag numer färdig med min sexologikurs. Min kursföreståndares reflektioner glädjer mig och jag förstår precis vad han menar med den "risk" jag tagit genom att fokusera till Esben Esther Pirrelli Benestads upplevelse av omgivningen i min problemformulering. Esben Esther Pirrelli Benestad uttrycker följande i dokumentären ”Alt om min far” : Jag borde inte behöva försvara mig, utan bara få förklara vem jag är (min översättn.), en upplevelse av krav på försvarsställning som jag ämnat söka allmänna orsaker till med hjälp av tidigare forskning avseende kön/genus och trans samt socialkonstruktivistik teori och queerteoretiska resonemang.

Precis som min kursföreståndare föreslår kan vi dra nytta av andras erfarenheter för att få insikt i hur normativa antaganden gällande könstillhörighet kan uppfattas men jag själv tror, precis som min kursföreståndare, att människans formas under en levnadslång process och att ingen kan representera en "grupp" med sina individuella upplevelser, just för att de är individuella. Det blir därför viktigt för mig att tänka på att betona det om jag i framtiden kommer att exemplifiera någons upplevelse igen.

Katy Perry... who?



Jill Sobule - I kissed a girl


Ibland blir ett inlägg långt

Häromveckan kontaktade jag personalansvarig vid en skola jag önskade söka en kuratorstjänst vid. Vi samtalade en längre stund och att jag studerade till att bli sexolog blev tidigt känt för denne. Med märkbart intresse frågade h*n vad det innebar och jag förklarade kortfattat utbildningens syfte. Att man genom kursen får redskap att möta frågor som rör sexualitet, relationer och könsidentitet samt hantera eventuella problem som kan uppstå gällande detta. H*n frågade mig kort därefter hur jag kunde applicera sådan kunskap i ett arbete med ungdomar, "jag menar, för de här ungdomarna går ju på gymnasiet" tillade h*n.

Vad många tycks göra när man talar om sexualitet är att referera till sex- och samlevnadsutbildning och att det var något behandlades under högstadiets biologitimme och därför redan är avklarat. Om det var det h*n gjorde kan jag inte med säkerhet veta. Det är hursomhelst rentav fel. Vår sexualitet följer oss genom hela livet likväl som vår identitet som mycket väl kan ta olika form genom åren. Könsuppfattning som inte stämmer överens med det kön som registrerats vid födseln glöms dock rentav bort i vårt bipolära samhälle. Relationer av olika slag påverkar våra känsloliv vilket direkt eller indirekt påverkar vår syn på oss själva och andra.

Kunskapen som kommer med sexologiutbildningen ger beredskap att ge individuellt stöd i situationer där sexualiteten och/eller könsidentiteten kan göra sig gällande. Ungdomar i gymnasiet är exempelvis i den åldern där det kan göra sig gällande att inleda en längre sexuell relation med en partner och mycket frågor kan uppkomma i och med det. Att som skolelev i det här fallet få tala med någon som bemöter en utan heteronormativa antaganden och med en avslappnad inställning avseende frågor som rör sex, kön, relationer och identitet uppskattas garanterat. 

Vad gäller de situationer där sexualiteten frångått glädjeämnen som man kan relatera till som härliga, spännande och/eller kärleksfulla krävs också särskild professionalitet. Att bemöta människor som genomgår/genomgått relationsvåld, incest, våldtäkt osv, kräver som med mycket annat, att du själv granskat dina egna värderingar för att särskilja dem från de inblandades upplevelser, oavsett om du exempelvis talar med barnet som utsatts för en vuxens sexualitet eller den vuxne.

Jag skulle kunna diskutera det här långt om länge, men det var i stort sett det här jag förklarade för personalansvarig jag var i kontakt med. Jag fick dock inte jobbet då jag konkurrerade med en person som var både lärare och socionom med lång erfarenhet av kuratorsarbete. Vad jag ändå hoppas är att jag lyckades informera vikten av min kunskap.

Uh Huh Her

För några år sedan då myspace upptog den största delen av min datortid upptäckte jag bandet Uh Huh Her. Strax därefter skulle jag lyckligt kunna konstatera att en av bandmedlemmarna var den fantastiskt vackra Leisha Hailey som spelar den bedårande Alice i dramaserien the L-word.

Bara för att jag är så himla snäll tänkte jag publicera två av deras videos. Hur man gör för att få hela första videon att synas inom ramen för blogginlägget har jag ingen aning om, så det får vi stå ut med att den inte gör. Varför de har placerat ett horn i pannan på den näpna lilla shetlandsponnyn i den första videon undgår mig även det, syftet med ponnyn överhuvudtaget förblir ett mysterium, men låt oss titta på Leisha istället. Vad gäller den andra videon kan jag låta hälsa från bandmedlemmarna att kvinnan i videon inte är prostituerad vilket många tycks tro.





Rubrik

Min våg av inspiration har mojnat som om ett istäcke lagt sig över mitt tidigare brottssjöstormiga inre. Det här innebär på ren svenska att skrivandet på "projektet" avtagit. Men jag tvivlar inte på att jag återupptar det snart igen.

Total fokus riktas nu till att slutföra sexologikursen. Sista seminariet äger rum på fredag (11/6-10) då jag ska försvara min uppsats i vilken jag valt att ur ett queerteoretiskt samt socialkonstruktivistiskt perspektiv på kön och genus betrakta transpersoners utrymme i sociala sammanhang och språkbruk, tillsammans med tidigare forskning inom ämnet. Med detta tillvägagångssätt ämnar jag besvara min problemformulering som fokuserar till frågan varför transpersoner mer än sällan måste inta försvarsställning avseende sin identitet inför andra.

Hursomhelst. Önska mig lycka till.

RSS 2.0