Tips från coachen

Jag ramlade över ett uttryck häromdagen värt att nämna här. "Sometimes we don´t do the things we want to do, just so that others will not know that we want to do them." Efter respons från en vän som hävdade att hon med sin spontanitet aldrig skulle kunna följa denna regel insåg att jag själv har relativt hög självdisciplin. Jag började strax därefter rannsaka de metoder som jag själv nyttjat när någon i all sin kvinnlighet varit "förbjuden" att vidröra och/eller hänföra.

En metod går ut på att bita sig så hårt i tungan att man inte förmår säga det man pga hormonella krafter är på väg att säga. Biverkningar i form av okontrollerad sagelproduktion kan dessvärre förekomma vilket kan förvärra situationen om dregel i sammanhanget klassas som en komplimang. En annan metod som kan utföras samtidigt som ovan nämnda är att sätta sig på sina egna händer tills de domnar av till ett tillstånd som inte möjliggör annat än en formation i liknelse med två jästa degklumpar. Rörelseförmåga? Obefintlig. Beröring av annan? Ogenomförbart.

Slutligen har jag även ett tips till er som inte vill utsätta era kroppsdelar för diverse påfrestningar. När du behöver avleda okristliga tankar när personen i all sin kvinnlighet eller manlighet befinner sig i din närhet, tänk då oavbrutet på påvens tungskrapa och du bör klara dig fint.

Om jag hade nyttjat flirt-smileys i bloggen så hade en sådan placerats här.

Jag går bananas på sånt här..





"..mamma och pappa.." Är du barn till en ensamstående förälder eller till två föräldrar av samma könstillhörighet får du alltså INTE tillgång till gratis frukt. Har jag tolkat Coop Konsums formulering korrekt då, eller ska vi bara lämna det vid att konstatera att ett normativt antagande ännu en gång nästlat sig in i den vardagliga skriften?


Avreagering

Idag är jag bitter gott folk. Nej, jag har inte förlorat en kärlek på sistone, jag har inte fallit offer för heteronormativa antaganden på ett tag och jag har inte heller sålt smöret och tappat pengarna. Orsaken stavas visdomständer. Inte vilka visdomständer som helst vill jag få lov att tillägga, utan de där ettrigt smärtsamma smart-ass-gaddarna som enträget smärtar min övre- och underkäke till mitt förnufts totala fördärv. Jag tröstar mig med intressant läsning av domslut avseende sexualbrott, som en förberedelse inför morgondagens sexologiföreläsning.

Som ni kanske har märkt uppdaterar jag inte särkilt ofta vad som försiggår innanför föreläsningsväggarna och anledningen till det är att jag hittills förhållit mig mycket kritisk till en majoritet av föreläsarna som hållit låda. Att exempelvis en föreläsare redogör för en studie med diverse viktiga svarsprocentandelar utan att veta hur många som i själva verket deltagit i studien anser inte jag som tillförlitligt. Professionalism hade kunnat skönjas efter ett sådant missöde genom att be om att få återkomma med information, men inte heller detta erbjöds. Två av fem föreläsare har väckt mitt lärotörstande intresse, tre för lite. Men det är med spänning jag inväntar morgondagens föreläsning, man ska inte måla fan på väggen, min kritik avser det jag redan tagit del av, omöjligen kursen i sin helhet då den inte är slut på långa vägar.


Skaldflatan, del 5

Kvinnor inspirerar till mitt skrivande. De känslor de, eller måhända en särskild i singular, frambringar i mig. Ofta är det dock musik som alstrar min kreativitet. Senast imorse följande låt:




...och inspirationen resulterade i:


Gårdagen har passerat,
av en anledning agerade du.
Morgondagen inväntar dig,
med ny respons på dess betingelser.
Lev nu,
inatt.


© Caroline Degerfeldt 2010.03.02


RSS 2.0