Water Lilies

Inledningsvis hänfördes jag av det soundtrack ni lyckliga lyssnare snart också kommer att få höra om ni väljer att titta på videon nedan. När de ljuva 100 sekunderna av fantastiska toner var över insåg jag också att jag MÅSTE se filmen vars trailer det var jag nyss hade sett.


If you want the rainbow, you gotta put up with the rain

Återigen försummar jag bloggen en aning med anledning av kreativitet på annat håll. Just nu sammanställer jag faktiskt ett arbetsprov som jag ska bifoga med min ansökan till en skrivarlinje på distans. Dessförinnan författade jag ett bidrag till en manustävling anordnad av Riksteatern vilket jag nu skickat in. Svar väntas den 1 december i år. En envis förkylning håller mig fast innanför min lägenhets väggar, men en täppt näsa och frenetisk hosta tycks inte ha någon negativ effekt på mitt skrivande. Den återvändsgränd som tycktes torna upp sig för några veckor sedan visade sig vara ett vägskäl där jag leddes i rätt riktning av mina egna framtidsmål. Vad gäller mig privatliv så kastar jag bäver i trähus, men det gör ingenting när allt annat tycks falla på plats. Jag mår riktigt bra.

www.proud.dk

Jag vet inte om ni alla vet vilken film jag bedyrar allra mest. Vilken film vars genialiska upplägg hänför mig varje gång, inga undantag. Det är inte enbart med anledning av att just Meryl Streep karaktäriserar en av filmens livsöden, då jag kan avslöja för er som inte visste det, att hon hyser en särskild plats i mitt flathjärta. Vackra kvinna. Nej, det krävs numera mer än en kändiscrush för att jag ska hänryckas. Jag kan bara ge er rådet att se the Hours om ni inte redan gjort det. Ord överflödiga, till och med för mig. Det säger något det.

Syftet med det här inlägget var egentligen att presentera nya intressen i filmväg. Sidospår kära ni, sidospår. Jag hittade nämligen en flyer i den tygpåse som följde med till Copenhagen Pride i år. Den hänvisade mig till www.proud.dk vilket är en hemsida som listar filmer och böcker med tema homo- och bisexualitet. I dessa listor fann jag två filmer som genast fångade min uppmärksamhet. Villa Amalia och Four Minutes, vars respektive trailer jag laddat upp nedan. Ska försöka lägga lovikavantarna på dem inom kort. Någon som har sett dem?








Det här är bara början

Till föregående inlägg lämnades ett svar av någon vid namn Nina, vilken jag tror är samma Nina som en kär vän till mig. Hennes redogörelse om sd:s värdebakgrund reflekterade mina idéer inför ett nästkommande inlägg så pass mycket att jag därför väljer att publicera hennes välformulerade ord istället.



Ni som är trötta på debatten som följt årets val och tycker att det är dags att släppa det och acceptera utgången har enligt min mening helt fel. Det är nu det börjar, ett fyra års arbete med syfte att hindra ett ökat stöd hos sd samt sprida kunskap och utbyta tankar hos och med de som redan avlagt sin röst, med hopp om att minska denna redan existerande grupp.


Ett förtydligande

Jag märker alltmer hur motståndare till Sverigedemokraterna framlägger argument som mer liknar ett förlöjligande av anhängare och politiker än faktiska omständigheter avseende deras politik. Det talas om idioti och iq-befrielse. Jag förstår syftet med detta och jag sympatiserar egentligen med samtliga uppfattningar då jag har svårt att förstå hur man kan arbeta för och/eller rösta för dem. Men för att göra skillnad krävs kunskap och i det här fallet krävs kunskap om orsaken till dessa människors val. Vi behöver inte acceptera, men vi måste ges möjlighet till att förstå. För alla har rätt till sitt eget val. Motiven däremot kan och skall diskuteras. Flertalet av Sverigedemokraternas politiker är obehagligt skickliga i sina formuleringar och innehar ett skrämmande lugn som många uppenbarligen lystrar till. Vad vi motståndare då inte för göra att förvilla oss i ett träsk av glåpord. Vad som krävs är diskussioner, avseende ekonomi och värdegrund. Skällsord vinner ingen debatt.


Demonstration mot SD på Sergels Torg 100920

Jag kan inte annat än gilla vad jag ser. En sådan här syn ger styrka. Vi är många, vi är starka och vi tolererar inte annan värdegrund än den som baseras på uppfattningen om människors lika värde oavsett etnicitet och/eller sexuell läggning.



Tonight and the rest of my life

Jag tar genom detta inlägg en kort politikpaus. Efter många månader av enträgna timmar spenderade vid ändlösa listor via Spotify återgick jag häromdagen till min hederliga gamla Windows Media Player. Vad jag fann där överträffade mina vildaste förväntningar och fantastiska styrketoner strömmade återigen från mina högtalare. Förunderligt detta med musik, att så många år kan passera mellan varje lyssning men att känslan som låten framkallar återkommer som om att ingen tid överhuvudtaget har gått.

Den här låten hörde jag för första gången strax efter att jag sett filmen Lost and Delirious. Länge trodde jag att jag hört den i filmen men jag lät mig luras av ett youtube-klipp som använde sig av den till en trailer. Hursomhelst så baseras filmens handling på en flicka som placeras på ett internat och delar rum med två andra flickor. Hon upptäcker snabbt att hennes rumskamrater är ett kärlekspar och det tar inte heller lång tid innan en kärlek så stark som deras ändock sätts på prov pga yttre påtryckningar, normer och rädslor.

Filmen påverkade mig till den grad vid den tiden att den lever kvar inom mig än idag. Låten som vid samma tid lyckades snärja mitt hänförda sinne likaså, med dess underbryggande styrka och upplyftande budskap av att känna tillfredställelse av ett ögonblick i livet till den grad att man för resten av sina levnadsdagar vill vara kvar i ett sådant tillstånd. Ett tillstånd av styrka och lugn. Ha överseende med den något torra videon. Slut istället ögonen och lyssna.


"Vi gillar olika"

När jag nu efter gårdagens val bevakar statusuppdateringar på facebook är det ändå med lättnad och bekräftelse på något jag egentligen redan visste. Att mina nära vänner och bekanta delar mina värderingar. Åsiktsskillnader avseende blockpolitik finns på sina håll, men än så länge har jag inte funnit ut att någon är anhängare av Sverigedemokraterna. Om du som läser detta just nu ändå upplever att du har medhåll i deras politik utan att ha redogjort för det i din logg, så önskar jag att du här och nu klargör detta för mig. Jag önskar nämligen diskutera dina motiv till ditt val och därefter göra en bedömning om du överhuvudtaget bör fortsättas gå under benämningen som bekant till mig.

Jag blickar nu framåt, för som jag nämnde i mitt förra inlägget så är vi en majoritet intelligenta svenska medborgare som INTE har röstat på Sverigedemokraterna. Nu blickar vi framåt utifrån den situation vi befinner oss. Stagnation gynnar ingen annan än de vi önskar motarbeta.


Ett val utan vinnare

Ett främlingsfientligt parti har vunnit plats i Sveriges riksdag. Rösterna har nu alltså gynnat rasism och fientlighet gentemot homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Att intåget sägs vara orsakat av att många människor har proteströstat mot blocken är bland det mest patetiska jag någonsin hört. Skrämmande och patetiskt. Jag skäms över att dela nationell tillhörighet med den procentandel svenskar som gett Sverigedemokraterna denna fördel. Förstår dessa människor verkligen vad det är de har gjort?

Vad gäller alliansens seger (som ännu ej är klarlagd vid denna tidpunkt men ändå förutspådd genom siffror) kan jag inte heller dölja min djupa besvikelse. De blåa vinnarna i valet blundar för de negativa följder av sin högerpolitik som drabbar de människor som inte redan lever ett hälsorikt och ekonomiskt tryggat liv. Välfärd blir en plånboksfråga i och med privatiseringar och att hävda att alla ska och kan jobba är att av ren naivitet ignorera hur verkligheten ser ut. Uppgifter från Försäkringskassan visar exempelvis att det vid årsskiftet utförsäkrades 12000 personer. Endast 370 av dessa har fått osubventionerade jobb ett halvår senare. Jag tycker att en röst på Moderaterna är en akt av ren egoism och jag kommer aldrig att förstå hur man med gott samvete kan blunda för de sociala problem som i och med den blåa politiken sopas under mattan med allvarliga följder.

Det enda jag nu hoppas på är att samtliga partiers löften hålls om att hindra Sverigedemokraternas inflytande så långt som är möjligt. För nu är det allvar, som Mona tydligt klargjort under valvakan och vi är trots allt en intelligent majoritet som inte har röstat fram Sverigedemokraterna.


19 september 2010

Dagen har kommit. För riksdagsval 2010. Jag har då sannerligen bunkrat upp här hemma med diverse godsaker som ska hålla min nervösa mage välförsedd genom hela valvakan ikväll. Jag håller mina tummar så hårt för en rödgrön seger att blodflödet seriöst börjar hämmas och önskar så högt en sd-fri riksdag, om det mot förmodan undgått någon.

Kärlek, framtidstro och hoppfullhet gott folk.


Jag röstade igår, när gör/gjorde du det?

Låt mig bara tillägga några saker inför årets valdag. Jag gör det med hopp om att motivera de som ännu lever med inställningen att inte rösta på söndag, till att faktiskt resa sig från sina lata bakdelar och ta sig iväg till närmsta vallokal. Följderna vid ett Sverigedemokratiskt intåg i riksdagen måste uppmärksammas och enligt min mening hindras.

* Sverigedemokraterna tror sig veta vad brottslig verksamhet utfört av invandrare beror på. De har nämligen en uppfattning om att avvikande kultur och en förvrängd rättsuppfattning är orsaken. Tillåt mig att framlägga en mer korrekt teori. Nämligen fattigdom, arbetslöshet och diskriminering. Till dessa sociala problem har inte Sverigedemokraterna någon lösningsfokuserad åtgärd och deras idé om hårdare straff och utvisning är INTE lösningen, det är en ohuman samt kortsiktig metod som enbart ökar den faktiska sociala problematiken.

* Sverigedemokraterna talar även om en massinvandring som de vill hindra och jag vill påstå att uttrycket är en kraftig överdrift. Sverige tar inte emot fler invandrare än andra europeiska länder (förutom Finland och Danmark) och jämfört med många andra länder har vi råd att hjälpa de människor som flyr krig, katastrofer och förtryck. Många verkar ha uppfattningen om att Sverigedemokraterna önskar stoppa invandringen för att bygga upp ett välfärdsSverige tillgängligt för alla, alla som redan vistas innanför rikets gränser. Om du delar denna uppfattning, öppna då ögonen för verkligheten. Tillvaron på exempelvis Sveriges arbetsmarknad kommer kanske förbättras som de lovar, men för vilka? Inte för de med utländsk bakgrund som redan vistas här i alla fall. Och det är här, mina damer och herrar som deras listigt dolda budskap lyfts fram i vad man i ren folkmun kallar diskriminering.

* Vad jag slutligen vill lyfta fram är att enligt Sverigedemokraterna så är homosexualitet en sjukdom och det tycks inte vara någon tvekan om att de vid tillfälle kommer att motarbeta hbt-personers rättigheter. Tillåt mig att redovisa för ett citat som framförts av Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder.

”Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall ”normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare.”

Jag är inte pedofil. Jag begår inte tidelag. Jag vägrar bli jämförd med någon som utför dessa handlingar bara för att jag är homosexuell. Jag säger som min vän Alex att jag blir uppriktigt besviken på de som inte röstar i år, trots att de delar min uppfattning. Det spelar ingen roll hur nära vänner ni är mig. Jag tycker att det är oacceptabelt att ignorera den möjlighet till påverkan vi faktiskt har genom vår rösträtt. Hindra därför Sverigedemokraterna från att inta riksdagen. Jag ber er verkligen. Gör skillnad.

Valet 2010

Det är ett tydligt faktum. Alltför tydligt för att någon av ren naivitet överhuvudtaget ska kunna blunda för det med ett rent samvete. Ett parti med stark främlings- samt hbtq-fientlig hållning håller på att ta en plats i vår svenska riksdag genom årets val. Det är nu upp till var och en att ta sitt fulla ansvar i det demokratiska statstick vi tilldelats och genom enade röster förhindra det här. Rösta i valet senast den 19 sept 2010 och rösta då för partipolitik med medmänsklig värdegrund. Ingen av de övriga partierna önskar samarbeta med Sverigedemokraterna. Låt oss inte tvinga dem göra det.

Egenvälde

Jag har genomgått och genomgår fortfarande en enorm förändring och har därför ytterst lite fokus riktat till min blogg som flertalet av er säkert har lagt märke till i och med få uppdateringar. Alla väljer vi vägar för hur vår framtid ska se ut och en återvändsgränd kan utan förvarning torna upp sig på våra vandrande leder. Jag skymtade dock denna stagnation i fjärran långt innan, ändock lyckades dess faktum nyligen slå mig likt en käftsmäll, som för att väcka min uppmärksamhet för mitt kritiska hälsotillstånd. Jag föll. Hårt. Det ska jag inte undanhålla eller förneka. Men jag befinner mig inte längre på botten utan har likt en fågel Fenix rest mig ur askan för jag kunde inte gå någon annan väg än upp från var jag befann mig.

För er som tröttnat på mina kryptiska formuleringar kan jag på ren svenska förklara för er att jag idag (måndag 13 sept) har sagt upp mig och inte längre jobbar som socialsekreterare i Malmö stad. Jag kommer framöver att söka mig utanför socionomyrkets ramar och om jag återvänder vet jag inte i dagsläget. Det enda jag vet är att jag har tagit rätt beslut, jag mår bra och att jag är tacksam över den styrka jag uppenbarligen har inom mig som ledsagat mig till att ta ansvar för mitt eget välmående. Ord som rymmer den tacksamhet jag hyser gentemot mina fantastiska vänner och min fina familj som stöttat mig genom det här finns inte i något världsligt vokabulär. Jag är ingen soldat, sjunger Winnerbäck. Jag ÄR en soldat, tack vare er.

Uppdatering: Jag vill även förtydliga att mina kollegor och chefer på jobbet jag sagt upp mig ifrån är bland de finaste människor och mest professionella socionomer man kan hitta. De är inte orsaken till min uppsägning.


RSS 2.0