Plats för rubrik

Cancer. Innanmätet knådas under hud och kött. Sväljer. Blinkar. Kramar mobilen där en älskad röst just lämnat beskedet. Blundar hårt. Återigen ett faktum. Cancer. En frekvent besökare i min släkt och bekantskapskrets. Jag förvånas inte längre. Ställer inte frågor om varför. Cancer. Bara här. Igen. I annan form. I annan kropp. Tilltvingar sig plats. Våldgästar tankar och känslor. Skakar fram svåra minnen med hänsynslös kraft. Återigen maktlös inför ett gift som bara medicinsk vård kan eliminera. Jag är ingen läkare. Jag är ingen kirurg. Jag är inte kapabel till någon form av mirakelverk. Men jag är här. Det är vad jag är och vad jag kan erbjuda. Här för min vän att hålla fast vid. En trygg bas. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd. För det är jag och har varit alla andra gånger jag konfronterats med sjukdomen. Rädd. Allrahelst och självklart rädd om min vän, hennes hälsa, situation och hur hon upplever alltihop som jag långt ifrån kan föreställa mig. Men även för sökande tankar om att det en dag kan vara jag som förlorar loppet efter att sedan barnsben flåsats i nacken av dess existens. Tankar som aldrig stillats i mitt sinne sålänge jag kan minnas. Så nej, det är inte en, av situationen uppkommen, självisk reflektion. Patologisk rädsla heter det med rätta termer. Sann och högst närvarande. Men det ändrar inte något. Jag är här. För min starka vän. För att föra en kamp mot en sjukdom jag aldrig kommer acceptera. Cancer. It´s on, ditt förbannade jävla fanskap.


Kommentarer
Postat av: Suzann

<3

Det är en mycket dum sjukdom...

2011-08-12 @ 08:09:46
Postat av: Caroline

Ja. Men du är dess motsats. Smart. Smartare. Stark. It´s on. <3

2011-08-12 @ 08:29:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0