Ett andra-ledets-kontaktannons

Jag vill bara ge er ett livstecken, ni som troget bidrar till att min besöksstatistik uppnår en hyfsad nivå trots min påtagliga frånvaro. Jag sammanställer er detta inlägg på en nyinköpt laptop som ska utgöra mellanledet till min önskade karriär, författarskap, och kan meddela att jag stormtrivs med privilieget att skriva på heltid. Uppgifterna vi tilldelas under skrivarkursen är utmaningar må jag lova och trots att min första reaktion, sekunderna efter att jag läst den aktuella veckouppgiften, ofta utgör en långdragen svordom, så samlar jag mig fort för att kort därefter låta fingrarna spela obehindrat över tangenterna. En obeskrivlig känsla och i det emotionella kaos jag just nu befinner mig i är det sannerligen min räddning, tillsammans med älskade vänners närvaro, ord och sällskap.

Ett mindre välkomnat sällskap jag har om dagarna är dock min granne i våningen nedanför. Länge har jag accepterat den högljudda lusta sprunget ur hans eminenta sexliv, good for you dude liksom, men när han och den till höres lyckliga pinglan beslutade sig för att avsluta sin relation i ett ilsket uppbrott på självaste dagen Valentin, så har nu de brunstiga lätena bytts ut till vibrerande bastakt av aggressiv metal, ackompanjerat med något som låter som utlösande slag mot en boxsäck som så hänsynsfullt hängt upp i taket aka mitt golv. Det är kanske här man ska med empati i kroppen tycka synd om honom, men det tåget har sedan länge passerat. 

Så om du, potentiell heteropingla har lust att gå in i ringen med min granne och leka nakenlekar så att jag får någorlunda husfrid, hör av dig.

Tah tah.


Tema: film

En vän till mig arbetar som lärare och planerar att se en film med sina elever för att därefter diskutera den. Hon har sedan länge funderat över att låta dem se Fucking Åmål vilket jag anser vara en mycket god idé. Jag kommer dock i samband med detta att tänka på när jag och min högstadieklass fick se samma film vid dess biopremiär. Ett förlopp där vår svensklärare misslyckades fatalt med att föra den efterlöpande diskussionen. Hennes första förslag när vi slog oss ned bakom bänkarna, åter i klassrummet, var att alla tjejer först skulle i en omröstning bestämma vem av killarna i filmen de tyckte var snyggast och killarna fick därefter redogöra för vem av tjejerna i filmen som tilltalade dem. Där satt jag, blott 14 år, dold långt inne i garderobens djup och hade under filmens gång suttit och tyckt att tuffa Elin var bland det sötaste jag sett, men tvingades med anledning av lärarens förutfattade föreställning om sina elevers emotioner tveksamt räcka upp en hand när man utnämnde coola Marcus som sötast. Lönt att låta oss se just DEN filmen om diskussionerna efteråt ändå inte hjälpte till att öppna eventuella garderobsdörrar på glänt eller åtminstone skingra heteronormativa mönster.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en film jag såg igår. Se den verklighetsbaserade filmen Prayers for Bobby. Bara gör det. Av någon anledning lyckas jag inte publicera trailern här i inlägget så jag bifogar länken här istället för er att följa.


RSS 2.0