Åååka pendeltåg...

Sitter i ett mjukt säte. Värme alstras från medpassagerare i tåget med obefintligt fläktsystem. Vagnen kränger åt höger. Åt vänster. Kroppen följer tyngdkraften. Monotont susande ackompanjeras av att någon vänder blad i en dagstidning, bläddrar. Prassel. Sus. Svisch. Dunk, dunk, dunk, kraftig lutning, spårskifte? Vilar bara ögonen. Ska inte somna. Kanske missar stationen. Huvudet svajar lätt. Höger. Vänster. Höger. Framåt. Rycker till. Smackar med tungan. Passageraren mittemot ler bakom tidningen. Munnen är öppen, stänger den snabbt, sväljer. Uttorkad. Inget saliv. Somnade, hur är det möjligt? Hur länge? Skulle ju bara vila ögonen. Ingen självkontroll, bedrövligt. Sätter armbågen i fönsterkarmen, handen mot tinningen, håller huvudet uppe. Inte somna. Sus. Svisch. Dunk, dunk, dunk. Prassel. Någon mumlar. Dunk. Svisch, svisch, SNARK!
Snark?
Snark.
Förråd av sitt eget svalg. Kanske ingen som hörde. Inte en j-vel som inte ler. Fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0