Att göra två flugor på smällen

Att skriva en roman samtidigt som man läser en skrivarkurs på distans är långt ifrån så lätt som jag trodde. Jag levde innan kursens start med uppfattningen att jag skulle ges all tid i världen till att sammanställa mitt alster. Men kursens upplägg vill uppenbarligen annat. All tid går åt till veckouppgifter och litteraturhänvisningar. Inte sagt att jag inte trivs, jag stormtrivs med privilieget att utvecklas i mitt författande med hjälp av krävande uppgifter och andra författares inspirerande verk. Men mest tillfreds blir jag när jag lyckas kombinera mina två förehavanden: boken och skrivuppgiften för veckan. Jag lyckades nyligen med detta.

Jag fick nämligen en idé. Märk att idén kom till mig efter två dagars klagande och inre övertygelse att jag var sämst i världen på att skriva och att inget gott någonsin skulle strömma genom mina fingrar som vilade på tangenterna. Hursomhelst, jag skrev, skrev som jag aldrig gjort något annat och var även noga med att be Manuela om ursäkt, min kära vän som hade fått stå ut med min patetiska självömkan. Tillslut kom dagen då den skönlitterära historian skulle lämnas in och när jag korrekturläste den en sista gång så upptäckte jag att jag faktiskt skrämde mig själv med mitt sätt att skriva. Min karaktär i berättelsen var främmande för mig, som att jag inte kände henne och vad hon kunde tänkas säga och göra härnäst, som att hon verkligen var en riktig person med egen vilja, en mkt obehaglig person för den delen. DET var en häftig känsla och jag har beslutat mig för att texten ska vara med i min bok. Den efterlängtade kombinationen uppnåddes och jag hoppas att det kan fortsätta så.


No matter gay, straight or bi, lesbian, transgender life

Häromdagen hörde jag ryktas om att det hölls gayklubb en kväll i veckan på Madame Moustache i Helsingborg. Lyckligtvis nog så jobbar en vän till mig där, så jag var snabb med att fråga henne om det trevliga påståendet stämde, vilket det för tillfället inte gör. Men nu har hon fört fram förslaget till ägaren och barchefen som båda gillade idén och till sommaren blir det kanske verklighet. Så, alla boende i Helsingborg med omnejd och resten av Sverige för den delen, håll nu alla tummar och tår för att det blir av.


Tusen nålar

Jag är nygaddad och GILLAR det, inte enbart resultatet utan även känslan som proceduren erbjöd. Jag hade intalat mig själv innan att det skulle bli den enda oåterkalleliga kroppsmålningen jag någonsin skulle göra. Men jag kan tala om att jag redan började fantisera om fler när bläcket sjönk allt djupare under min hud. "Det där är ju inte sista tatueringen du gör" sa Gabriella som om hon läst mina tankar där hon satt och betraktade mig. Ja, för fina Gabriella följde med mig och fick bevittna mina många reaktioner som pendlade mellan det största leendet ni kan tänka er och grimaserande uttryck för någon form av obehag, uttryck som ändå relativt snabbt byttes mot överraskade flin när den intensiva nålen kittlade min ryggrads nerver. Till min stora lycka ska jag tillbaka för en andra sittning den 20 april, en final-touch för ren perfektion.

Jag skulle bjuda på en bild om det inte vore för att motivet täcks av ett rikligt lager plastfolie och det faktum att jag inte är akrobatisk nog att själv lyckas fota i den vinkel som krävs. Men förtrösta ej. Bildbevis kommer. Nu ska jag gå och lägga mig på mage i soffan, position knubbsäl. Den enda liggande kroppställningen jag kan inta för tillfället. Men det är SÅ värt det!


Tycker du själv att det där är bra?

Ett exalterat frustande undslapp komiskt nog mina näsborrar när det nyligen uppenbarade sig för mig att temat för nästa veckas skrivuppgift, när jag ska upp till Sthlm för en närträff med kursarna, är ”kärlek”. Det här kan ju inte bli annat än hysteriskt underhållande, som en fantastisk reality-version av Romeo och Tords poesidag:


Husfrid

Mamma delgav mig nyss information om en dialog som hon och hennes man L-O fört efter att de fått reda på att en ingift släkting till L-O är högt uttalad homofob. Dialogen avsåg framtida besök av samma man.
- Halva hemmet är mitt och han är inte välkommen dit, sa mamma och avvaktade sin mans reaktion:
- ...och den andra halvan är min och han inte välkommen dit heller.

Man bara måste älska min familj.


Tibette

Igår upprättade jag ett mindre L-word maraton i min lägenhet, vilket innebar lite mer än fyra timmars flatintriger utan uppehåll. Jag kan inte hjälpa att jag ständigt fascineras av skådespelarnas insatser i den här serien, för mer än sällan glömmer jag faktiskt bort att det är fiction, att karaktärerna inte finns och att alla känslouttryck, alla utlopp, dialoger och monologer speglar ett manuskript. De är beundransvärt övertygande vilket definitivt är en av anledningarna till att jag kan se avsnitt efter avsnitt, om och om igen, utan att tröttna.

Igår fick jag ta del av en av mina favoritscener som jag tänkte lägga upp här för er att se, och nej, om ni vill se en saftigt intim sexscen, vilket det i och för sig ofta bjuds på i den 6-säsong-långa serien, så får ni söka upp det själva. Den här scenen är intim på så många andra sätt, särskilt om man känner karaktärerna. Bette and Tina. Hett, hetare, hetast, om du frågar mig.



RSS 2.0