REM

Inatt drömde jag att någon utförde hjärt- och lungräddning på mig trots att jag var vid liv, fullt medvetande. En fysiologisk förklaring skulle kunna vara att jag låg i en position som hindrade luften från att nå mina lungor och att drömmen i sin tur var en undermedveten uppmaning till att ändra position. Ni vet. För att överleva. Sånt viktigt. Det fungerade uppenbarligen då jag vaknade med ett sånt där gastkramande ryck, ni vet säkert vad jag menar, kallsvettig och gravt flämtandes efter luft med ett tryck över bröstet som ännu inte riktigt släppt. Vid liv. Personligen tycker jag dock att psykologi är roligare än fysik så jag välkomnar tacksam fria tolkningar.

 

I övrigt vad gäller drömmar så är jag ytterst tacksam för att jag inte tycks vara sanndrömmare. Jag drömde häromveckan att jag på första parkett, med mamma vid mina sida, bevittnade jordens undergång.  När jag sedan mottog information om att man förutspått lördagen den 21 maj som domedag så kliade jag mig i hårbotten, rynkade pannan, förbannade min vidskeplighet och utstötte ett smått besvärat; Heh, eh, mhm?


Idag är det måndag, planeten Tellus är relativt intakt och profeten får nog överväga sin profession. "We´ll all go together when we go" sjunger Tom Lehrer men jag känner inte för att stämma upp i kör med honom riktigt än. Inte nu. Dålig timing. Jag har saker att göra. Saker jag ser fram emot.


Hilfe bitte!

Få saker har en så lugnande effekt på mig som en trollskog. Ett slags mystiktätnat lugn som vaggar kringliggande stressfaktorer till långvarig vila. Eller åtminstone under så lång tid det tar för mig att vandra från skogspartiets början till dess slut. Vad vore inte bättre då, tänker jag, än att uppnå detta inflytande i mitt eget hem? Jag har nämligen beslutat mig för att förstora en bild på en trollskog för att låta den täcka ett stort utrymme på en av alla de väggar i mitt hem som jag ännu inte lyckats fylla med annat än vägghyllor, speglar och en bokhylla fylld av slitna böcker och inramade motiv som inspirerar. Jo, jag har bott i min nuvarande lägenhet i snart tre år. Jag har väl helt enkelt haft bättre saker för mig än att hänga upp tavlor. Vad dessa sysslor kan ha varit vet jag inte, men det låter bra. Så. Jag orkar inte googla och undrar därför om någon kan komma med ett matnyttigt tips om var jag kan vända mig för att kunna göra detta? Förstora bilden alltså. Borra upp tavlan kan jag göra själv. Handy, handy.


Otålighet. Påtaglig.

Jag vill bli klar nu. Med boken. Jag har så mycket jag vill visa er. Replikskiften. Formuleringar. Gestaltningar. Miljöbeskrivningar. Karaktärer. Jag. Kan. Fortsätta. I. All. Evighet. Ibland vill jag lägga upp stycken, rentav hela kapitel för alla att se, utan att boken för den delen är färdig. Mitt tålamod är på bristningsgränsen vad gäller att invänta mitt sista tangenttryck för sidorna som ska utgöra mitt alster. Men jag ska hålla ut. Jag vill inte riskera att jag tröttnar på mitt tema eller upplägg och allt ska vara nytt för framtida läsare. Det är av de anledningarna som jag inte delar med mig av något annat än en skrivuppgift där jag har gett mig i kast att i tveksam anda översätta en redan existerande låttext. Mycket av det material som uppstått under skrivarkursen har nämligen kommit att bli stoff till boken, så ja, ni förstår. Det här inlägget är dessutom något av en övertalningsteknik för egen del, för att stilla mitt begär och hindra mig själv från att blotta allt jag någonsin skapat i skrivform. Jag har med andra ord stulit er dyrbara tid i form av skriftlig självupptagenhet. Känns bra. För mig.

Tah tah!

Ett löfte är ett löfte

Ah jisses. Under en tid har jag lyckats förtränga att jag utlovat slutresultatet av förra veckans skrivuppgift, men så påmindes jag nyss när jag loggade in här på bloggen. Nu är jag ju en sådan där person som står för mina ord så att radera föregående inlägg och ignorera samtliga efterfrågningar är inte något jag förmår att göra. Jag jobbar inte så.

Om jag är nöjd? Njä. Men, här har ni slutresultatet.
 

Tid för revansch (översättn: C. Degerfeldt)      Eyes on fire (Blue Foundation)
Snart i mitt våld, av ska ditt skal                             I´ll seek you out, flay you alive
tystnad må bli ditt levnads-val                                one more word and you wont survive
Din falska roll kan ej lura mig mer                          And I´m not scared of your stolen power
som från manus läses vad jag ser                           I see right through you any hour 

Ingen nåd jag har                                                  I wont soothe your pain
Ingen sympati kvar                                                I wont ease your strain
Hopp om godhet jag tar                                          You´ll be waiting in vain
Aldrig mer så svag jag förr var                               I´ve got nothing for you to gain

Min vrede föds stark, växer sig bred                        I´m taking it slow, feeding my flame
slår ut ditt spel i nästa led                                       shuffling the cards of your game
För med rätt kort, nu i min hand                              And just in time, in the right place
ror jag ljuva hämnden in i land                                suddenly I will play my ace

Ingen nåd jag har                                                  I wont soothe your pain
Ingen sympati kvar                                                I wont ease your strain
Hopp om godhet jag tar                                          You´ll be waiting in vain
Aldrig mer så svag jag förr var                               I´ve got nothing for you to gain

Tid för revansch, din synd står i brand                     Eyes on fire, your spine is a blaze
fiender ska möta tidens rand                                  felling any foe with my gaze
För med rätt kort, nu i min hand                              And just in time, in the right place
öga för öga, tand för tand                                       steadily emerging with grace

Fiender ska möta tidens rand                                  Felling any foe with my gaze
öga för öga, tand för tand                                       steadily emerging with graze

Some music for my mind

Veckans skrivuppgift på skrivarkursen går ut på att välja ut en låttext eller dikt skriven på engelska för att därefter översätta den. Anvisningarna ser ut som följer:

"Du måste ta ställning till om du ska vara trogen originalet eller om du ska vara inriktad på att fånga textens intentioner i översättningen. Det sistnämnda är absolut att föredra. Problemet med att översätta är inte att man måste vara otroligt bra på det språk man översätter från i detta fall engelska, utan översättaren måste vara en skicklig skribent på svenska. Ta med det engelska (amerikanska) originalet när du lämnar in din översättning till gensvarsgruppen. Gensvaren ska fokusera på om översättningen fångat tonen, stämningen och betydelsen i originalet utan att rytm och stil gått förlorade."

Jag har tagit mig an "Blue Foundation - Eyes on fire" och återkommer med slutresultatet.



Antologi till ljudbok, check!

När jag steg upp imorse sov hela stan. Okej jag överdriver, visst fanns fler sömndruckna själar vid busshållsplatsen som säkerligen slängt benen över sängkanten precis som jag runt 04.20-tiden. Ni undrar kanske vad jag gjorde uppe vid en sådan obarmhärtig tidpunkt och då kan jag berätta att jag idag har befunnit mig i en inspelningsstudio för att läsa in min antologi till en ljudbok. Kvalitén på min egenhändigt inspelade ljudfil var inte värd att tala om så då får man ju göra det på riktigt. En kul upplevelse.

Tillvägagångsättet att ta sig till denna plats kan dock diskuteras. Efter en tågresa till Lund fick jag färdas med buss till Veberöd, för att därefter göra ett bussbyte mot Sjöbo där jag efter att ha hyrt mig en åsna fick trampa upp igenvuxna ko-stigar på min färd mot... eh, nej, men okej, det gick faktiskt buss ut till Fränninge som var min slutdestination. Och nu upphör faktiskt min framtoning av ironi, för jisses så vackert det är där ute. Idyll. Ett ord jag vanligtvis undviker. Men inte idag. Inte efter idag. Idyll. Någon svulstig miljöbeskrivning ger jag mig inte på här utan råder er bara att ta samma rutt som jag. Gör det bara, gör det.

Vad gäller inspelningen så gick det riktigt bra, förläggarna var fantastiskt trevliga, sällan känt mig så välkommen som i deras sällskap och visiten avslutades med att de frågade om jag var intresserad av att läsa in en bok/novellsamling åt deras ljudboksförlag framöver, vilket jag med glädje tackade ja till.

Så. Det går bra nu.


RSS 2.0