REM

Inatt drömde jag att någon utförde hjärt- och lungräddning på mig trots att jag var vid liv, fullt medvetande. En fysiologisk förklaring skulle kunna vara att jag låg i en position som hindrade luften från att nå mina lungor och att drömmen i sin tur var en undermedveten uppmaning till att ändra position. Ni vet. För att överleva. Sånt viktigt. Det fungerade uppenbarligen då jag vaknade med ett sånt där gastkramande ryck, ni vet säkert vad jag menar, kallsvettig och gravt flämtandes efter luft med ett tryck över bröstet som ännu inte riktigt släppt. Vid liv. Personligen tycker jag dock att psykologi är roligare än fysik så jag välkomnar tacksam fria tolkningar.

 

I övrigt vad gäller drömmar så är jag ytterst tacksam för att jag inte tycks vara sanndrömmare. Jag drömde häromveckan att jag på första parkett, med mamma vid mina sida, bevittnade jordens undergång.  När jag sedan mottog information om att man förutspått lördagen den 21 maj som domedag så kliade jag mig i hårbotten, rynkade pannan, förbannade min vidskeplighet och utstötte ett smått besvärat; Heh, eh, mhm?


Idag är det måndag, planeten Tellus är relativt intakt och profeten får nog överväga sin profession. "We´ll all go together when we go" sjunger Tom Lehrer men jag känner inte för att stämma upp i kör med honom riktigt än. Inte nu. Dålig timing. Jag har saker att göra. Saker jag ser fram emot.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0