En av många saker jag tackar min mamma för <3

För ungefär två veckor sen skulle jag köra bil för första gången på väldigt länge. I baksätet satt mycket dyrbar last vilket kanske hade gjort en annan nervös. Själv hade jag aldrig satt mig framför ratten om jag inte trott att det skulle gå utmärkt. Kontroll är mitt andra namn, strax efter Noggrann och Ansvarstagande. Vad jag däremot kom att tänka på när jag faktiskt fick motorstopp inne i centrala Malmö var alla hundratals gånger det hände under min övningskörningsperiod och hur jag reagerade då.

När jag skulle ta körkort var det mamma som fick stå ut med mina oberäkneliga raseriutbrott. Tonårshormonerna bubblade med frustrationen och jag skrek och svor långa ramsor om att JAG ALDRIG NÅNSIN SKULLE LYCKAS TA NÅTT J-VLA KÖRKORT! Vid varje motorstopp, felväxling eller ryckig inbromsning upprepades detta orerande och tro mig när jag säger att det hände ofta. Mamma som borde ha tappat tålamodet som vilken annan mänsklig varelse som helst gjorde det motsatta. Vid ett tillfälle sa hon till mig att svänga in vid en rastplats. Hon bad mig att stänga av motorn och vände sig mot mig där jag satt och andades ljudligt genom näsan. Mitt käkparti stelnade alltmer och läpparna sögs in av tändernas kraft för att hindra fler svordomar från att komma ut. Där och då sa hon, med sin alltid så pedagogiska röst:

"Caroline, tänk på den största idioten du kan komma på." Instinktivt dök minnesbilder upp av kvinnan som jobbat i cafeterian på ridskolan när jag var liten. Jag grimaserade när jag tänkte på vårtan intill hennes nariga, rökrynkiga läppar, de små intetsägande musögonen och den hårda rösten som en gång frågat mig om jag var dum i huvudet.
"Mm.."
"Har han eller hon körkort?"
"Ja."
"Ja men då så, varför skulle då inte du kunna ta körkort?"

Jag minns att jag såg på min mamma och andades ut. Jag skakade loss spänningarna i axlarna, startade motorn och körde iväg. Avslappnad. Lugn. En bättre förare. Det var inte sista gången jag fick motorstopp eller slirade på kopplingen, det förstnämnda hände ju faktiskt bara häromveckan. Men mitt körkort fick jag strax efter detta samtal, på första uppkörningsförsöket och har haft det i plånboken i över 8 år nu. Kunde cafeteriahäxan så kunde jag.


                               

                        Mamma och jag skrattar kuggning RAKT upp i ansiktet - HA HA HA.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0