Kl: Nu.

Igår var jag med om något ovanligt. Jag stressade ner. Jo, det är sant. Jag var i vanlig ordning ute i god tid inför ett ärende och hade inte något annat jag kunde klämma in som sysselsättning fram tills dess, vilket resulterade i fri lek. Jag strosade därför in i en matbutik och gick avsiktligt långsamt mellan hyllor av råvaror och halvfabrikat. Där läste jag etiketter noggrant, begrundade otaliga smaker av drickyoghurtar, registrerade doften av utspilld öl och övermogen banan och fastnade med blicken vid en kartong ekologiska makaroner. Varför det sistnämnda? För att den var fin. Eh, ja. Men vet ni vad, jag levde i nuet under de där få minuterna, något jag vet att jag vill göra oftare.

Med en fot i dåtid och en fot i framtid finner man sällan den balans som behövs i nuet. Bara just nu kan vi leva, tänka, känna och uttrycka våra känslor. Så med båda fötterna i nutid borde sinnesnärvaron gynnas som i sin tur krävs för att undvika stress och oro för svunnen tid och kommande dagar. Äkta Mindfulness-anda. Lättare sagt än gjort? Hell to the yeah! Irrelevant? Hell to the no!

Hursomhelst. Andra kanske känner doften av krispig höst, beundrar himlavalvet eller uppskattar solens värmande strålar mot trånande hud och inser att de vill känna av och uppleva nuet och allt det vackra det har att komma med. Jag noterar halvrutten banan och hur skorna klibbar fast i golvet vid pantmaskinerna och känner närvaro i vardagen. But hey, låt mig slänga in en utnött klyscha och hävda att alla sätt är bra utom de dåliga när det kommer till att granska sin situation och sina behov.

                   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0