Alla Vilda

Vad som utgör en bra film, enligt mig, är då antalet tolkningar av vad som skildrats är lika många som antalet själar i bio-salen. Vi har alla gått igenom olika saker, format händelser till erfarenheter och beroende på var i livet vi befinner oss just då, just som vi sitter framför filmduken, kan spela en avgörande roll för hur vi uppfattar budskap och undermeningar i det vi får ta del av. Just detta fenomen tycker jag erbjuds i och med den livsfilosofiska filmen Alla Vilda, en dokumentär baserad på en av Birgitta Stenbergs självbiografier med samma namn. Den erbjöd mig att känna och känna efter. Vad är det jag ser, tar till mig och berörs av?

 

I filmen får vi följa författaren då hon återvänder ut i världen för att, ca 60 år senare, möta älskare och älskarinnor från sina unga år på 50-talet då hon sökte friheten i Europa. Det fria livet utanför normen. Det fria livet med utanförskapets villkor.

 

Igår på Inkonst i Malmö fanns Birgitta själv på plats tillsammans med en av filmens två kvinnliga regissörer och vi i publiken fick möjlighet att ställa frågor efter visningen. Frågor om kärlek, relationer, droger, författarskap, möten, avsked och normbrytande vägval. Jag själv kom givetvis på mina frågor efteråt, detta då jag var fullt upptagen med att smälta det jag just sett. Men det gör mig inget. Jag fick så mycket ändå. Det vackra. Det liderliga. Det kloka. Det tänkvärda. Det fria.

 

Vid det här laget har ni säkert redan listat ut vad jag kommer skriva härnäst. Japp. Se den.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0