Demonstration mot SD på Sergels Torg 100920

Jag kan inte annat än gilla vad jag ser. En sådan här syn ger styrka. Vi är många, vi är starka och vi tolererar inte annan värdegrund än den som baseras på uppfattningen om människors lika värde oavsett etnicitet och/eller sexuell läggning.



Tonight and the rest of my life

Jag tar genom detta inlägg en kort politikpaus. Efter många månader av enträgna timmar spenderade vid ändlösa listor via Spotify återgick jag häromdagen till min hederliga gamla Windows Media Player. Vad jag fann där överträffade mina vildaste förväntningar och fantastiska styrketoner strömmade återigen från mina högtalare. Förunderligt detta med musik, att så många år kan passera mellan varje lyssning men att känslan som låten framkallar återkommer som om att ingen tid överhuvudtaget har gått.

Den här låten hörde jag för första gången strax efter att jag sett filmen Lost and Delirious. Länge trodde jag att jag hört den i filmen men jag lät mig luras av ett youtube-klipp som använde sig av den till en trailer. Hursomhelst så baseras filmens handling på en flicka som placeras på ett internat och delar rum med två andra flickor. Hon upptäcker snabbt att hennes rumskamrater är ett kärlekspar och det tar inte heller lång tid innan en kärlek så stark som deras ändock sätts på prov pga yttre påtryckningar, normer och rädslor.

Filmen påverkade mig till den grad vid den tiden att den lever kvar inom mig än idag. Låten som vid samma tid lyckades snärja mitt hänförda sinne likaså, med dess underbryggande styrka och upplyftande budskap av att känna tillfredställelse av ett ögonblick i livet till den grad att man för resten av sina levnadsdagar vill vara kvar i ett sådant tillstånd. Ett tillstånd av styrka och lugn. Ha överseende med den något torra videon. Slut istället ögonen och lyssna.


"Vi gillar olika"

När jag nu efter gårdagens val bevakar statusuppdateringar på facebook är det ändå med lättnad och bekräftelse på något jag egentligen redan visste. Att mina nära vänner och bekanta delar mina värderingar. Åsiktsskillnader avseende blockpolitik finns på sina håll, men än så länge har jag inte funnit ut att någon är anhängare av Sverigedemokraterna. Om du som läser detta just nu ändå upplever att du har medhåll i deras politik utan att ha redogjort för det i din logg, så önskar jag att du här och nu klargör detta för mig. Jag önskar nämligen diskutera dina motiv till ditt val och därefter göra en bedömning om du överhuvudtaget bör fortsättas gå under benämningen som bekant till mig.

Jag blickar nu framåt, för som jag nämnde i mitt förra inlägget så är vi en majoritet intelligenta svenska medborgare som INTE har röstat på Sverigedemokraterna. Nu blickar vi framåt utifrån den situation vi befinner oss. Stagnation gynnar ingen annan än de vi önskar motarbeta.


Ett val utan vinnare

Ett främlingsfientligt parti har vunnit plats i Sveriges riksdag. Rösterna har nu alltså gynnat rasism och fientlighet gentemot homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Att intåget sägs vara orsakat av att många människor har proteströstat mot blocken är bland det mest patetiska jag någonsin hört. Skrämmande och patetiskt. Jag skäms över att dela nationell tillhörighet med den procentandel svenskar som gett Sverigedemokraterna denna fördel. Förstår dessa människor verkligen vad det är de har gjort?

Vad gäller alliansens seger (som ännu ej är klarlagd vid denna tidpunkt men ändå förutspådd genom siffror) kan jag inte heller dölja min djupa besvikelse. De blåa vinnarna i valet blundar för de negativa följder av sin högerpolitik som drabbar de människor som inte redan lever ett hälsorikt och ekonomiskt tryggat liv. Välfärd blir en plånboksfråga i och med privatiseringar och att hävda att alla ska och kan jobba är att av ren naivitet ignorera hur verkligheten ser ut. Uppgifter från Försäkringskassan visar exempelvis att det vid årsskiftet utförsäkrades 12000 personer. Endast 370 av dessa har fått osubventionerade jobb ett halvår senare. Jag tycker att en röst på Moderaterna är en akt av ren egoism och jag kommer aldrig att förstå hur man med gott samvete kan blunda för de sociala problem som i och med den blåa politiken sopas under mattan med allvarliga följder.

Det enda jag nu hoppas på är att samtliga partiers löften hålls om att hindra Sverigedemokraternas inflytande så långt som är möjligt. För nu är det allvar, som Mona tydligt klargjort under valvakan och vi är trots allt en intelligent majoritet som inte har röstat fram Sverigedemokraterna.


19 september 2010

Dagen har kommit. För riksdagsval 2010. Jag har då sannerligen bunkrat upp här hemma med diverse godsaker som ska hålla min nervösa mage välförsedd genom hela valvakan ikväll. Jag håller mina tummar så hårt för en rödgrön seger att blodflödet seriöst börjar hämmas och önskar så högt en sd-fri riksdag, om det mot förmodan undgått någon.

Kärlek, framtidstro och hoppfullhet gott folk.


Jag röstade igår, när gör/gjorde du det?

Låt mig bara tillägga några saker inför årets valdag. Jag gör det med hopp om att motivera de som ännu lever med inställningen att inte rösta på söndag, till att faktiskt resa sig från sina lata bakdelar och ta sig iväg till närmsta vallokal. Följderna vid ett Sverigedemokratiskt intåg i riksdagen måste uppmärksammas och enligt min mening hindras.

* Sverigedemokraterna tror sig veta vad brottslig verksamhet utfört av invandrare beror på. De har nämligen en uppfattning om att avvikande kultur och en förvrängd rättsuppfattning är orsaken. Tillåt mig att framlägga en mer korrekt teori. Nämligen fattigdom, arbetslöshet och diskriminering. Till dessa sociala problem har inte Sverigedemokraterna någon lösningsfokuserad åtgärd och deras idé om hårdare straff och utvisning är INTE lösningen, det är en ohuman samt kortsiktig metod som enbart ökar den faktiska sociala problematiken.

* Sverigedemokraterna talar även om en massinvandring som de vill hindra och jag vill påstå att uttrycket är en kraftig överdrift. Sverige tar inte emot fler invandrare än andra europeiska länder (förutom Finland och Danmark) och jämfört med många andra länder har vi råd att hjälpa de människor som flyr krig, katastrofer och förtryck. Många verkar ha uppfattningen om att Sverigedemokraterna önskar stoppa invandringen för att bygga upp ett välfärdsSverige tillgängligt för alla, alla som redan vistas innanför rikets gränser. Om du delar denna uppfattning, öppna då ögonen för verkligheten. Tillvaron på exempelvis Sveriges arbetsmarknad kommer kanske förbättras som de lovar, men för vilka? Inte för de med utländsk bakgrund som redan vistas här i alla fall. Och det är här, mina damer och herrar som deras listigt dolda budskap lyfts fram i vad man i ren folkmun kallar diskriminering.

* Vad jag slutligen vill lyfta fram är att enligt Sverigedemokraterna så är homosexualitet en sjukdom och det tycks inte vara någon tvekan om att de vid tillfälle kommer att motarbeta hbt-personers rättigheter. Tillåt mig att redovisa för ett citat som framförts av Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder.

”Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall ”normaliseras”? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare.”

Jag är inte pedofil. Jag begår inte tidelag. Jag vägrar bli jämförd med någon som utför dessa handlingar bara för att jag är homosexuell. Jag säger som min vän Alex att jag blir uppriktigt besviken på de som inte röstar i år, trots att de delar min uppfattning. Det spelar ingen roll hur nära vänner ni är mig. Jag tycker att det är oacceptabelt att ignorera den möjlighet till påverkan vi faktiskt har genom vår rösträtt. Hindra därför Sverigedemokraterna från att inta riksdagen. Jag ber er verkligen. Gör skillnad.

Valet 2010

Det är ett tydligt faktum. Alltför tydligt för att någon av ren naivitet överhuvudtaget ska kunna blunda för det med ett rent samvete. Ett parti med stark främlings- samt hbtq-fientlig hållning håller på att ta en plats i vår svenska riksdag genom årets val. Det är nu upp till var och en att ta sitt fulla ansvar i det demokratiska statstick vi tilldelats och genom enade röster förhindra det här. Rösta i valet senast den 19 sept 2010 och rösta då för partipolitik med medmänsklig värdegrund. Ingen av de övriga partierna önskar samarbeta med Sverigedemokraterna. Låt oss inte tvinga dem göra det.

Egenvälde

Jag har genomgått och genomgår fortfarande en enorm förändring och har därför ytterst lite fokus riktat till min blogg som flertalet av er säkert har lagt märke till i och med få uppdateringar. Alla väljer vi vägar för hur vår framtid ska se ut och en återvändsgränd kan utan förvarning torna upp sig på våra vandrande leder. Jag skymtade dock denna stagnation i fjärran långt innan, ändock lyckades dess faktum nyligen slå mig likt en käftsmäll, som för att väcka min uppmärksamhet för mitt kritiska hälsotillstånd. Jag föll. Hårt. Det ska jag inte undanhålla eller förneka. Men jag befinner mig inte längre på botten utan har likt en fågel Fenix rest mig ur askan för jag kunde inte gå någon annan väg än upp från var jag befann mig.

För er som tröttnat på mina kryptiska formuleringar kan jag på ren svenska förklara för er att jag idag (måndag 13 sept) har sagt upp mig och inte längre jobbar som socialsekreterare i Malmö stad. Jag kommer framöver att söka mig utanför socionomyrkets ramar och om jag återvänder vet jag inte i dagsläget. Det enda jag vet är att jag har tagit rätt beslut, jag mår bra och att jag är tacksam över den styrka jag uppenbarligen har inom mig som ledsagat mig till att ta ansvar för mitt eget välmående. Ord som rymmer den tacksamhet jag hyser gentemot mina fantastiska vänner och min fina familj som stöttat mig genom det här finns inte i något världsligt vokabulär. Jag är ingen soldat, sjunger Winnerbäck. Jag ÄR en soldat, tack vare er.

Uppdatering: Jag vill även förtydliga att mina kollegor och chefer på jobbet jag sagt upp mig ifrån är bland de finaste människor och mest professionella socionomer man kan hitta. De är inte orsaken till min uppsägning.


Skaldflatan, del 6

Nu var det länge sedan jag publicerade något ur min samling av poetiska alster. Jag fann nyss en gammal goding som betytt mycket för mitt eget välmående och som jag genom att offentliggöra här hoppas ska göra detsamma för andra.


Kom närmre
Nej det är inte förnuftet som talar
Det är känslan som strider sin rätt

Kom lite längre bort
Nej det är inte känslan som talar
Det är förnuftet som vunnit sin dust

© Caroline Degerfeldt 2008.05.15


Copenhagen Pride 2010

Pride Square i Köpenhamn var litet, med betoning på litet. Men hellre det än ingen Pride Square alls. Eftersom det inte fanns så mycket att titta på och delta i så underhöll vi oss med att plocka gratisprylar och informationslappar vilket resulterade i en salig röra i min tygpåse. Jag blev informerad om att samkönade par i Danmark från och med i år (2010) har möjligheten att adoptera barn, vilket gladde mig till den grad att det var läge att fira. Det gjorde vi. 150 danska för 5 öl/cider senare var vi glada i hågen och på scenen bjöds det på dansshow. Vi testade inte Köpenhamns gayklubbliv men jag har en folder i min väska med utförlig guide till storstadens gayvänliga ställen och de ska min själ utforskas i sinom tid. Nu är jag åter i Svea rike efter två fina dagar med den bästa och just som jag skriver pågår förmodligen Prideparaden genom Köpenhamns gator. Synd att missa det men ingen fara på taket, jag lever fortfarande på Sthlm Prideparaden och tänker ta mig an Malmö ikväll. Kaerlighed.


Mitt fina sällskap fann ett användningsområde för ett av mina regnbågssnören.




Ingen Pride utan lite show. Ingen aning om vem den sjungande karln var men han hade valt sina dansare med omsorg kan jag lova.




och efter följande motto fortsätter jag mina dagar.


Köpenhamn baby

Imorgon tar jag båten över vattenpölen, även kallat Öresund, för att besöka en älskad vän och tillsammans ska vi kolla in vad Copenhagen Pride har att erbjuda. Sthlm Pride har satt ribban väldigt högt men jag går in i detta med öppet sinne. Jag och dansk grammatik går inte hand i hand ännu så jag kommer förmodligen inte närvara på några föreläsningar/debatter, men känna av härlig stämning kan man göra oavsett språkbarriärer. På återskrivande mina kära läsare. Be proud.


Dagens ögongodis



Karaktären Kate Arden i dramaserien the L-word.
JaDå! som mina små Malmödonnor skulle ha uttryckt det.


Begreppet "samkönat förhållande" fick en helt ny innebörd

Jag funderar på att göra en Regina Lund. Nej inte göra Regina Lund, även fast tanken har slagit mig då hon är något av en mycket attraktiv kvinna. Vad jag egentligen syftar till är att hon för sju år sedan gifte sig - med sig själv. Hennes förklaring ska tydligen ha varit att hon inte älskar någon annan så mycket som hon älskar sig själv och jag kan inte annat än betrakta det som beundransvärt. Många av oss har ju hört uttrycket att man för att kunna älska någon annan måste älska sig själv. Jag vet att jag har ett älskvärt förhållande med mig själv, givetvis med sina turbulenta toppar och djupa dalgångar men med en stark vilja att respektera min egen person. Jag vet även att jag tack vare detta har älskat andra men att jag just nu upplever ett starkt behov av att återknyta med mig själv. En slags återförening efter en inre emotionell oreda orsakat av bristande självtillit som uppkommit av anledningar jag inte tänker dela med mig av här. Men vilket sätt vore då inte bättre än att lova mig själv, mitt intellekt och mina känslor, evig trohet tills mina levnadsdagar är över. Någon pampig ceremoni kommer inte äga rum då jag framför mina löften stillsamt för mig själv. Bröllopsgåvor välkomnas dock med glädje.


Sthlm Pride 2010 : "Jag hatar dig!"

Ja läs citatet i rubriken igen och föreställ dig att du får just de orden kastade i ansiktet efter att vänligt men bestämt förklarat för en främmande person att du inte är intresserad. Jodå. En helt vanlig kväll på Stora tjejfesten Sthlm Pride? Jag stimulerade därefter mitt chockade sinne med att spana in den snygga bartendern, hon tycktes inte hata mig i alla fall trots att jag spillde ut lite öl på bardisken.

Något mer hat erfarade jag inte under Pride-veckan, jag minns snarare något mycket kärleksfullt. När jag befann mig i Prideparaden så blickade jag ut i folkhavet vid vägkanterna för att vid ett tillfälle möta blicken av en kvinna som bar en t-shirt med texten: "Stolt mamma". Jag log brett mot henne vände mig mot henne och placerade tydligt en hand över mitt hjärta som för att visa min uppskattning för hennes stöd till sitt barn. Hon gjorde samma sak och med handen över sitt hjärta log även hon från öra till öra.

Strax därefter sms:ade jag min mamma med texten: "Nu går din dotter stolt och glad i Prideparaden" och fick snabbt till svar: "Jag är också stolt över att du är den du är." Så jag var inte bara stolt och glad, jag var älskad och den främmande personens hat kändes mycket avlägset.


Sthlm Pride 2010 : Isabelle Söder

Isabelle Söder var en av de som ställde ut sina verk i Pride House. Jag tänker bara nämna hur enbart en anblick på hennes alster fick mig att frusta högt och ljudligt till den grad att de människor runt omkring mig i salen förmodligen undrade var min personliga assistent befann sig. Jag bjuder här på mina personliga favoriter.



Jag vet att du inte gillar lakrits





Mona och Fredrik



 



Maslow







Konsten att tänka rationellt






Hårda paket



Sthlm Pride 2010 : I do do feel that I do do will miss you much

Gåshud har varit ett förekommande fenomen under årets Pridefestival men mest effekt gav faktiskt Emilia. Eller kanske inte Emilia själv men däremot det enorma publikhav vars unisona stämmor inledde låten Big Big World under 90-talskvällen innan hon själv ens hann ta ton. Att då stå framme vid kravallstaketet och på nära håll studera den lycka som fullkomligt strålade från den lilla späda artisten som inte synts i rampljuset på ett tag men så klart och tydligt var väl ihågkommen, det var vackert. Samtidigt som min stämma mindes varje liten textrad och tonföljd av låten likväl som resten av Pride Park så reagerade även mina kroppsliga funktioner med att rysa av välbehag.



bild från www.stockholmpride.org


Övriga låtar som för mig representerar årets Pridefestival är inte någon av de som jag betraktat nedanför scenen. Nej nu snackar vi Lill-Babs - Letkis Jenka och Sigge Furst - Bullfest som har spelats intensivt i bergsprängaren. Den sistnämnda låten blev efter ett missförstånd av Trynet omdöpt till Pullfest och visst är det trallvänligt må jag lova. Lovely och härligt internt.


Sthlm Pride 2010 : Lisa Ekdahl dök iallafall upp

Jag minns inte just nu om det var Ängeln i rummet eller Vem tänder stjärnorna vars första toner plötsligt började ljuda från den tomma mörka scenens högtalare, men jag minns så väl känslan inom mig. Jag tittade på min fina vän M med ögon stora som tennisbollar, M som likt mig även hon hyser en hög grad av beundran (läs: besatthet) av Eva vackra Dahlgren och i magen knöt sig ett hopp likt en sjömansknut av inre organ. Skulle hon som en överraskning till oss alla beträda scenen? Det gjorde hon. Dock gestaltad av en dragqueen. Jag kunde inte dölja min besvikelse men kanske var det lika bra att hon inte dök upp där några få meter ifrån mig då jag garanterat kräkts av ren lycka. Att visa sin fullständiga uppskattning på ett sådant sätt kan ju tyvärr misstolkas.


Kärleksveckan aka Sthlm Pride 2010

Min Sthlm Pride-oskuld rök i år för er som inte visste det. Jo jo så är det, jag har aldrig varit en Pridedeltagare förut och jag måste säga att jag medverkat med råge. Jag har hjälpt till med försäljning i en väns grymma butik Bad Reputation, deltagit i debatter och föreläsningar i Pride House- dock ej så många som jag till en början bestämt mig för då jag fann andra sysselsättningar i Pride Park, besökt härliga klubbar med fina vänner, svängt mina dansanta ben och slitit ut mina stämband framför diverse musikuppträdanden, betraktat hela Prideparaden för att därefter själv ansluta och stolt paradera genom hufvudstaden, provat mina läppar mot någon annans och fyllts av värme inför alla vackra kvinnor vars blickar jag mött och med vilka jag utbytt fina ord med. Jag har i allra högsta grad njutit av den fantastiska stämning som infunnit sig och upplevt en enorm lycka över den mångfald av människor jag har fått äran att träffa och veckan som jag aldrig ville skulle ta slut har nu löpt ut.

För att undvika ett pinsamt långt inlägg här där jag berättar om allt och inget tänkte jag dela upp mina bravader i flera små yttranden, så håll till godo.



 


Somewhere over the rainbow

Det händer, once upon a bluemoon att jag impulsshoppar. När dessa stunder inträffar införskaffar jag mig alltid något som för stunden känns så rätt för att i efterhand ifrågasätta min mentala hälsa. Jag tyckte exempelvis att det var en strålande idé att ha med mig regnbågsfärgade skosnören till Sthlm Pride.


"Freekin fabulous!" tjöt jag av glädje...




...men efter praktisk tillämpning blev jag dock ytterst tveksam...





...och fann ett annat användningsområde...













...samt en ursäkt att flexa mina fantom-muskler.


Inför Sthlm Pride 2010

Den mentalt extatiska nedräkningen inför Sthlm Pride 2010 inledde jag för länge sedan, men den officiella uppladdningen tycker jag med rätta kan starta nu. Det är fortfarande lite oklart när jag dyker upp i Hufvudstaden men jag håller alla mina tummar, tår och övriga böjbara lemmar att avfärd sker redan på måndag (26/7).

Sthlm Pride som pågår mellan 26 juli - 1 aug innebär isåfall för mig en hel vecka fylld av politiska likväl som icke-politiska debatter, föreläsningar, konstutställningar samt filmvisningar med ett och samma grundmotiv, HBT. Det officiella temat för årets festival är Makt och jag tycker att det ska bli mycket intressant att se hur arrangörerna belyser detta omfattande ämne, jag vill nämligen även se och höra skildringar av de positiva aspekterna av maktutövande samt maktstrukturer som alltför ofta glöms bort i diskussioner avseende heteronormen och dylikt.

Jag klassificerar alla de evenemang jag nu presenterat som fantastiska festligheter men givetvis när kvällarna faller på kommer ett annat slag av härliga lustifikationer uppstå i och med alla fester som anordnas. Icke att förglömma alla musikuppträdanden heller. Jag känner på mig att hela veckan kommer att andas glädje och samhörighet som slutligen brister ut i klingande skratt och lustfylld eufori i lördagens Prideparad.

Live the life you love and love the life you live, säger jag och hoppas att vi ses i Pridevimlet, om inte får ni ha det fantastiskt bra på era håll. Jag vet i alla fall att jag kommer att ha det fab!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0